Dagens Nyheter – 6 maj 1865, sida 2

mannen genom vidare frågor, afbröt detta samtalsämne, men sade: — Jag ämnar mig just till Quimper, och erbjuder er af varmaste hjerta en plate i min kärra. Jag anser mig dock böra upplysa er om, att jag färdas ytterst långsamt. — Jag tackar er hjertligt för anbudet, svarade Paul, jag vet dock icke om jag kan begagna mig deraf. Och hvad skulle väl hindra er? — Tidsutdrägten. När tror ni er komma fram till Quimper? — Låt mig se... det är goda nio mil dit. Jag behöfver tre dagar på mig. — Tre dagar, upprepade Paul... så mycket. I så fall blir det mig till min stora ledsnad, omöjligt att begagna mig af ert välvilliga anbud och stanna i ert angenäma sällskap, ty då går jag fortare till fots. — Är ni säker derpå? — Har jag icke sagt er, att jag gick fem mil i går. — Jo, men just det torde vara ett skäl för, att ni icke gör om detsamma hvarken i dag eller i morgon. — Jag vill, och vilja är kunna. — Och dock har ni nyss sett bevis på motsatsen; men ungdomen vill icke taga råd af erfarenheten. Försök blott att gå en liten bit, och ni får väl se hvad ni förmår. Vaubaron räckte handen åt Paul, för att hjelpa honom att resa sig. Den unge mannen tog några osäkra, vacklande steg, och skulle säkert ovilkorligen fallit omkull, såvida icke en kraftfull arm hållit honom uppe. En full