Dagens Nyheter – 6 maj 1865, sida 1

Mmmm ARA uppehålla sig på kullen, der Jean Vaubarons förfäders slott, eller snarare borg i fordna tider reste sig, gick Rodille åter ned i ungskogen, der han bundit sin häst vid ett träd, lösgjorde denne och tog vägen till byn, der han gick ur koja i koja, för att fråga hvem som egde det öfvergifna huset. Tio gånger framställde han samma fråga, utan att få ett begripligt svar. De qvinnor till hvilka han ställt sina frågor, talade och förstodo ej annat än det Bretagniska bondspråket. Ändtligen lyckades han träffa på en gammal gumma, hvilken i sim ungdom tjenat i Quimper, och som kunde upplysa honom om egarens namn och adress. Så snart Rodille återkommit till staden begaf han sig genast till den hederlige borgaren, hvilken blef högeligen öfverraskad att finna en hyresgäst för sitt sommarnöje. Hans pretentioner voro så billiga, att Rodille antog dem utan att pruta. Vår borgare emottog med oförställd glidje den öfverenskomna hyressumman, och då han i utbyte lemnade nycklarne, bad han få upplysa, att huset var försedt med källare, tvättstuga, vagnshus och stall, allt i bästa skick. Följande dag på morgonen lemnade Rodille qgvar sin postvagn i Quimper, steg sjelf, tillika med doktorn och Blanche upp uti en liten kärra, och begaf sig på vägen till Vaubarons hydda.