Dagens Nyheter – 6 maj 1865, sida 1

nan silfverslant, och fick då veta att en gammal resvagn, i hvilken befunno sig tvenne medelålders herrar och en ung flicka, hade farit fram för några timmar sedan, Så stodo sakerna ända till dess man kom till Rennes, ungefär 20 å 30 mil från Paris. Postvagnen hade redan fått ett betydligt försprång för diligencen, och postiljonernas minne började också bli mindre pålitligt. Vi hafva redan sagt att vägen delade sig vid Rennes; rakt fram fortsattes den till Brest, men vek af åt venster till Quimper. Hvilken väg borde Paul följa? Han visste det icke, och hans ovisshet blef så mycket större, då han till svar på sina efterforskringar fick veta att tvenne, ungefär lika postvagnar föregående afton bytt om hästar i Rennes, och att den ena af dem styrt kurs till Brest, den andra deremot till Quimper. Fanns det i någon af dessa vagnar en ung Hicka? — Postiljonerna kunde icke lemna honom någon upplysning derom. Ställningen var invecklad, den af ödet framkastade gåtan fullkomligt olöslig. Hvad var att besluta, hvad göra? Hvad bestämma sig för? Intet ljus, ingen upplysning, som kunde reda Paul ur denna savära belägenhet. Vid det val han skulle göra hade han iogenting annat att stödja sig på än sin instinkt, eller snarare sin ingifvelse. Ingifvelsen missledde honom. Hästarne som skulle draga diligencen till Brest voro redan förspända; han bestämde sig att följa med, och återtog samma plats som han intagit ända från Paris. Man kan dömma om hvad som tilldrog sig i hans själ,