XXXVII. Förföljelsen. Återvändom nu till Paris och låtom oss uppsöka Paul Mercier i det ögonblick då den unge mannen fick visshet derom, att den postvagn i hvilken Blanche befann sig med Rodille och doktor Horner, styrde kosan genom Alengon till Bretagne. Paul ville icke dröja en enda timma. Han skyndade derföre till kungliga postdiligencebyrån vid Notre-Dame des Victoires-gatan, och fick der veta att en diligence om några minuter skulle afgå till Brest. De respektive resande hade redan intagit sina platser, och det återstod icke mera än en enda kupå-biljet (således den dyraste platsen.) Paul beklagade denna olyckliga omständighet, som på ett märkbart sätt kom att ingripa i hans lilla skatt, men tiden hastade och medgaf icke någon tvekan. Han beställde derför ifrågavarande plats ända till Rennes, der en biväg tar af till Quimper, Konduktören som observerade att den unge, mer än tarfligt klädde mannen infunnit sig utan packning, uppfordrade honom att betala på förhand. Sedan Paul fullgjort detta vilkor steg han upp, och trängde sig icke utan möda in mellan ett par välfödda reskamrater. Derpå satte sig den tunga machinen i rörelse, och hade snart lemnat Paris. Vid hvarje station steg Paul ur, under det man spände friska hästar för diligencen, och förfrågade sig hos postiljonerna. Han uppfriskade deras minne med en och an