Dagens Nyheter – 5 maj 1865, sida 3

är nu uppstoppad och finnes på Hudiksvalls skolas museum. Ett amerikanskt arf. En landsflyktig ungrare, som 1842 slagit sig ned i Hamburg, lärde sig der tllverka oäkta koraller, men begaf sig för att fullända sig i sitt yrke till Nordamerikas sydstater. En vän, hos hvilken han bott, hörde efter hans afresa ingenting vidare om honom, än att han gjorde betydliga affärer. Förlidet år ingick underrättelse att han aflidit och insatt sin vän i Hamburg till ensam arfvinge af sin stora förmögenhet. Hamburgaren uppdrog genast åt en jurist att taga saken om händer. Man kan tänka sig med hvilken spänning svaret på frågan hur mycket? afvaktades. Slutligen inträffade underrättelsen, men det var en Jobspost. All den aflidnes lösa egendom hade blifvit förstörd under kriget eller bortförd af plundrare. Det enda återstående, hvarpå arfvingen kan göra anspråk, består i ett antal svarta slafvar, som man icke vet hvad man skall göra med, och som man icke ens kan sälja, emedan slafveriet hlifvit upphäfdt. Om arfvingen ville rädda något af den fasta egendomen, så måste han insända 5— 6000 dollars i förskott, emedan den blifvit seqvestrerad, för att genom process få seqvestern upphäfd. Under sådana omständigheter fann arfvingen förmånligare att afstå från arfvet. Tvälens historia. Det är icke så långt tillbaka i tiden sedan man började begagoa tvål att tvätta sig med. Likt många andra nyttiga saker, såsom t. ex. elektriciteten var tvålen dock känd långt innan man hann inse allt, hvartill den kunde praktiskt användag. Till en början begagnade man den såsom kosmetik och pomada nu för tiden, d. v. s. man strök den på håret. När man sedan — troligen af en händelse — upptäckte dess användbarhet såsom reningsmedel blef dess begagnande hastigt allmänt. Stora och talrika tvålfabriker anlades öfverallt i Italien, isynnerhet i den lilla staden Savona, från hvilken det franska namnet savon härleder sig. Äfven i Spanien och Frankrike slog man sig på tvåltillverkning och Marseille blef ryktbart för sin marmorerade tvål. Engelska namnet soap — kanske också det svenska såpa (?) — antas komma från det latinska sapo, som omtalas redan af Plinius. Sätt atl willrycka sig kort. På ett kryddbodsfönster stodo målade ett svart och ett grönt T. — Man ville härmed ge allmänheten tillkänna, att i boden fanns att köpa svart och grönt thå. En häst med glasögon. En gammal invånare i Filadelfia har en gammal trotjenare till häst som blifvit närsynt. Yankeehistorien förmäler att egaren låtit göra hästen ett par glasögon och att han sedan ser så bra, att han aldrig snafvat. F Rom är nu öfverfullt med besökande. För ett par veckor sedan var det snart sagdt omöjligt att få en sängplats öfver natten, hur dyrt man än ville betala den. Personer sofvo också i uthus och många resande tillbragte nätterna i vagnar och omnibusar. Preussarne i Hiel. Dettycks som preussarne skulle ha svårt att tillvinna sig sympatier hos det folk som de så gerna vilja inkorporera med sig sjelfva. En gtudent vid universitetet i Kiel, herr Hanken, har under en tid roat sig med att drifva gäck med och reta preussiska officerare, som vistats i staden. Vid något tillfälle kom det till verkligt gräl och då soldater på befallning inställde sig för att arrestera honom, gjorde han ett envist och våldsamt motstånd. Detta var en alltför tydlig demonstration emot Preussen och den stackars studenten blef relegerad från universitetet på ett år. Då han lemnade staden, åtföljdes han af en talrik skara studenter, som bildade en högtidlig procession. Han sjelf åkte i en vagn, dragen af fyra hästar och prydd med en mängd flaggor. Ifrån fönstren kastades öfverallt blommor och kransar på den biltoge ynglingen. I spetsen för tåget redo tvenne studenter, utstyrda i granna drägter. En stor folkmassa åsåg högtidligheten och deltog medelst hurrarop etc. i demontrationen. I anala AvhotfoaoP mm mm