—————————E VR Smått och godt från Norrköping i bref. Den 2 maj. Den dofva midnattstimman af första maj hade ännu ej slagit, och dagen hunnit nedsjunka i sin tysta graf, förrän den skulle iilustreras med en af dessa improviserade illuminationer som blifvit så moderna och populära här på platsen på sednare tider. Kl. half 12 tillkänuagafs genom de vanliga brandgignalerna? som det heter på det officiella tidningsspråket, att elden var lös. Om förloppet härvid hänvisar jag till stadens tidning, för att här spara utrymme för vigtigare saker. Ett boningshus brann ner, beläget nära det så kallade Midtina, en med diverse trädruckel bebygd plats, som väl förtjenade att blifva lågornas rof, om de läte sig göra utan uppoffringar lif och egendom, ty den ör den skräpigaste biten i hela staden, ehuru den på sednare tiden bsifvit något uppsnyggad. Den gick äfven nu fri ifrån den hotande faran, ehuru vinden gaf eldtungorna en viss rigtning åt det hållet. Men lyckhgtvis var vinden mycket svag. Eldsvådan tillskrifves en i den nedbrunna gården — ty nedbrunnen är den ända till grunden, trots af att släckningen verkställdes med verklig bravour — boende tapetserare, så bepättas med hemlig visshet, som kommit hem med maj-os i hufvudet och tagit så liten notis om elden, att han satte eld på en hög med stoppspån. Han fick också plikta för sitt rus, ty endast med möda blef hen räddad ifrån lågorna, så pass illa medfaren dock, att han måste afföras till lazarettet. Elden utbröt med den häftighet att flera af de i huset inneboende räddade sig i blotta linnet. Utom nämnde tapetserare blef en vid släckningen biträdarde yngre mansperson icke så obetydligt skadad i hufvudet af en nedfallande takpanna. På tal om eldevådor, kan här anmärkas, att mot den för mordbrand tilltalade bagarelärlingen Östergren