RANN RÖNEN AKAN ASSA en EEE nom byn. Vid det af hästhofvarna mot de? tillfrusna jorden förorsakade bullret, kommo några halfoakna barn, liknande små vildar, och några qvinnor med sländan i handen utspringande, för att begapa en så ovanlig företeelse. Dessa qgvinnor och barn utgjorde för tillfället byns hela befolkning, ty männerna voro ute på fiske. Rodille mönstrade med ringa tillfredsställelse dessa trånga och snuskiga kojor, snarare liknande djurhålor än menniskoboningar. — Hvar fn i våld skola vi bo någonstädes? frågade han sig. Han fortsatte emellertid sin färd till kullen och blef derunder snart lugnad mec afseende på sin oro för passande bostad. Vid sjelfva foten af kullen, bakom några vresiga tallar i en liten skog af unga träd, visade sig det hus hvarom Blanche talat, och hvilket, ehuru visserligen tarfligt, tycktes som ett palats vid sidan af de kojor han nyss passerat. Denna trädkåk gjorde tydligen anspråk på att vara, hvad man i andra länder kallar en herrgårdsbyggnad, och i sjelfva verket hade också en hederlig borgare från Quimper tillåtit sig den lyxen att uppbygga det såsom ett sommarställe, ehuruväl han snart nog nödgats öfvergifva detsamma, icke utan skäl finnande, att den var både temligen dyster och fullkomligt obeboelig. Från den dagen han lemnade sitt förlustelseställe, och det var nu redan flera år tillbaka, hade det förgäfves väntat på någon hyresgäst, (Forts.)