— Hvad vill ni? frågade hon. -— Jag vill träffa doktor Fritz Horner. — Känner honom inte. — Ja, jag menar hr Leroux, återtog Paul, som påminde sig att flickan icke visste doktorns verkliga namn. — Jaså, hr Leroux... Nåväl, har ni något angeläget ärende så kommer ni för sent. — Han har således rest? utropade Paul. — Alldeles det ja . . . Klockan var väl vid tretiden då han reste med sin vän och lilla mamsell, i en gentil täckvagn med:-två hästar . . . och en postiljon . . . och bjellror ... Ni skulle ha sett så ståtligt! . . hela varteret stod i fönsterna och gapade. Vill ni ta fatt på hr Leroux, så råder jag er att skynda er. Tjensteflickan betraktade nyf:2 dena unge mannen söm tycktes fälla modet. — Hör nu, sade hon, vänt: litet; jag känner igen er, ni har varit bär före. — Ja. — Skulle ni icke hände! is vara den unge mannen, som . — Hvilken unge man? — Jag vet väl, hvad ja menar ... — Det är mycket möj! gt, mon jag förstår icke hvad ni meuar. — Nog af, hur heter i? — Paul Mercier. — Nå, var det inte det jag sa ; jag var säker på min sak ..det är jag som bar brefvet på posten . Kanske gjorde jag orätt, men stackars lilla mamsell bad mig så länge och så rörande, at! jag inte hade mod att stå omot längre. Dessutom måtte det vara