Dagens Nyheter – 4 maj 1865, sida 1

XXAXV. En ljusstråle i den mörka natten. Se här hvad Paul fått läsa: Alskade Paul, jag skrifver er till i största hast, och i hemlighet. Skall detta bref komma er tillhanda?... Måtte Gud så vilja. Doktor Horner och Rodille föra mig med sig på en resa utom Paris. Jag har hört ordet Bretagne nämnas. Dessa båda menniskor ingifva mig frukten... och jag känner att jag i deras närvaro hvarje ögonblick hotas af någon fara. Följ efter mig Paul, försvara mig, rädda mig, om ni älskar mig. Blanche.? Detta bref bör bättre än något annat, som vi kunde tillägga, förklara den yttring af utomordentlig glädje, som Paul ådagalagt. Blanche var icke förlorad för honom. Då han nu visste att hon befann sig i magnetisörens och Rodilles våld, trodde han sig med säkerhet kunna uppsöka och återfordra henne, om han ock i och för detta ändamål, skulle behöfva förfölja dem ända till .verldens ända. Sedan Paul lemnat Muscegatan, tog han med brådskande hastighet vägen till Popincour-qvarteret, ty han hyste något hopp om att Bianche ännu icke hade rest, och att han i så fall möjligen skulle kunna lyckas att hindra afresan. Huru, och på hvad sätt?... Det visste han icke, och bekymrade sig ej heller. derom. Han sprang så fort han förmådde, och saktade icke ett ögonblick farten, Under vägen sade han till sig sjelf: