Dagens Nyheter – 3 maj 1865, sida 3

— Guld, svarade hon. — Mycket guld? — Massor. Guldet finnes här sedan lång tid tillbaka. Pelarne, frätta af tiden och fukten, hafva öppnat sig och deras innehåll har rullat ut på golfvet. Ginge jag genom källaren, så skulle jag vada i guld öfver knoävecken. — Ser ni icke till några ädla stenar? frågade Fritz Horner med en af tystnad darrande röst. — Jo, der står ett stort skrin fylldt med diamanter, rubiner och smaragder. Magnetisören vinde sig till Rodille. — Det förekommer mig som visste vi nu hvad vi behöfva, sade han. — Utan all tvifvel, svarade den glädjestrålande banditen. Ni kan väcka Blanche, hon behöfves icke mera, åtminstone ännu. — Och hvad skola vi nu göra? — Resa till Bretagne. — När? -Redan i dag. — På hvad sätt skola vi färdas? — I postvagn, för tusan! Vår blifvande rikedom tillåter oss denna lyx. — Fruktar ni icke att ådraga oss uppmärksamhet? — Och hvad skulle det väl göra oss? Vi ha våra pass i fullkomligaste ordning och äro rikt folk, som resa för sitt nöje. Var ni öfvertygad, att om man fister någon uppmärksamhet vid oss, skall det blott vara för att bemöta oss med all möjlig aktning och artighet. — Blanche reser väl med 088? — Ja naturligtvis, efter det är hon som