Dagens Nyheter – 3 maj 1865, sida 2

till clairvoyance. I öfrigt är ingen tid förliden, vi kunna gerna vänta tills i morgon. — Må så vara; men hvad skola vi göra ända till dess? — Gå ni tillbaka till ert rum och kryp till kojs. — Och ni? — Åh, jag tar plats i den här fåtöljen och hoppas der sofva alldeles förträffligt ända tills dagen blir ljus. Tio minuter efter detta samtal sofvo de begge kompanjonerna, Fritz Horner i sin säng och Rodille i sin fåtölj. Klockan 7 på morgonen var doktorn redan uppstigen, och väckte sin kompanjon. — När skall seancen börjas? frågade han honom. — Så snart ni nu vill, svarade affärsmannen. Doktorn var angelägen att göra ett försök, för att höra somnuambulens svar bekräfta eller jäfva Rodilles fasta tro på den nedgräfda skatten. Han skyndade derför att bulta på dörren till Blanches rum, samt befalla henne att kläda sig och derpå genast komma ned i salongen. Hon skyndade sig att lyda. Då Fritz Horner fick se henne, blef han slagen af hennes magerhet och förfärliga blekhet, men, af fruktan att misshaga Rodille, sade han ej ett ord derom. Han gjorde ett tecken åt Blanche att sätta sig på en stol, som han förut ställt fram midt på golfvet. — Skall ni söfva mig? stammade hon med fasa, ty efter hvarje magnetisk seance erfor hon alltid en obehaglig trötthet och en förskräckligt plågsam ångest.