Dagens Nyheter – 3 maj 1865, sida 1

— Nå, för fan, svarade den; nykomne, hvem ville ni att det skulle vara, om icke jag, er kompanjon. Nå så öppna då och öppna straxt, ty jag är icke ensam. — Hvem har ni då med er? — Den bortflugna fångeln, som återkommer till buren; det förvillade fåret som återuppsöker fårhuset. Fritz Horner lät höra ett utrop af förvåning och öppnade porten. — Ah, sade han, så snart Blanche och Rodille kommit in i trädgården, hvad vill detta säga, och hvad har tilldragit sig? Låt mig genast veta hvarest ni träffat på flyktingen, den otacksamma flickan, hvars streck nog skall få sitt välförtjenta straff. — Ta, ta, ta, afbröt honom Rodille. För allt i verlden lugna er då en smula. Hvad talar ni om straff? Den unga flickan har icke förtjenat något sådant; hon har ingenting att förebrå sig. — Men så förklara mig då... — Ingenting i det här ögonblicket. Ledsaga först Blanche till sin kammare, ty den unga flickan behöfver alltför väl hvila. Gör henne inga frågor, ty hon kan ingenting svara och kom sedan tillbaka, så skall jag upplysa er om sakernas sammanhang. Magnetisören var sedan lång tid tillbaka van att underkasta sig Rodilles vilja. Derför svarade han icke. Han beledsagade Blanche till dörren af hennes kammare, lemnade henne der, utan att hafva gjort henne en enda fråga, och återvände sedan till Rodille, hvilken afvaktade hans ankomst i det tarfligt möblerade rum, hvilket tjenstgjorde som salong.