Dagens Nyheter – 3 maj 1865, sida 1

RS so Arn RNE Arr ERE ERE ERE EE RER ERE EE RR AR — Och ni förlåter hvad jag brutit? — Af allt m tt hjerta, af all min själ! — Tack, hjertlig tack ... Jag har gjort ett svårt offer . . . jag har gifvit milt hjerta dödsstöten, då jag afstod från att ega er, men dessa edra ord äro mig en rik lön. Kom nu, följ mig, och lemna detta hus som väcker min fasa, nu då ni har lidit så grymt under dess tak. XXXI Magnetism. De uttröttade hästarne behöfde lång tid för att tillryggalägga det betydliga afståndet mellan Etoile-barrieren och Amandiers-gatan. Slutligen anlände man emellertid till den lilla porten, bärande n:r 13. Klockan slog just då tre i de närbelägna kyrktornen. Rodille steg ur åkdonet och nödgades upprepade gånger våldsamt rycka på strängen till ringklockan, innan han lyckades få något svar. Efter mera än tio minuters förlopp beslöt sig Fritz Horner, som blifvit bådo förskräckt och förundrad öfver ett sådant väsen, att sjelf söka upplysning om orsaken dertill. Han begaf sig genom trädgården fram till porten, och frågade med uppskakad stämma, den han förgäfves sökte att göra hotande: — Hvad är det för nattströfvare som tillåta sig att komma hit på en sådan timma, och föra sådant väsen? Har ni brottsliga afsigter, så aflägsna er, ty jag är beväpnad.