Dagens Nyheter – 2 maj 1865, sida 3

OO MMM ligheten, eftersom det bletve nödvändigt att företaga gräfningar i stor skala och använda en stor arbetsstyrka, för att under flera veckors, kanske månaders tid, dag och natt arbeta på skattens uppgräfvande. Rodille sade gig allt detta med smärta, men insåg också omöjligheten att undvika dessa olägenheter. Resultatet af denna öfvertygelse uttryckte han i följande halfva högt uttalade ord: -— Det kan icke hjelpag, millionerna äro förlorade för mig. Det är icke värdt att vidare tänka derpå. Hans hufvud föll ned mot bröstet, och hela hans utseende förrådde den djupaste nedslagenhet. Detta varade blott några få ögonblick. Skurkens natur var allttör energisk för att länge låta betvinga sig af ett sådant, hos svaga själar vanligt tillstånd. Hans mörknade panna klarnade åter upp, de kallt och dystert blickande ögonen började blixtra, och hans hela ansigte strålade af hopp och glädje. — Ack, sade han nästan högt, hvar hade jag nyss mina tankar? Icke behötver jag någon plan. Hvad rör mig de förlorade upplysningarna. Har jag icke tillhands den bästa af alla vägvisare, en vägvisare som är klar i det djupaste mörker, hvars blick genomtränger murar. Lika väl som den insötda Blanche kunde visa mig Laridon, flyende på vägen till Häåvre, likaväl skall hon också kunna visa mig de i Vaubaronska slottet nedgräfda skatterra. Det är visserligee sunnpt att jag måste taga Fritz Horner med i hemligheten, och alt han följaktligen kommer att begäira sin anpart, men då det gäller 12 millioner, kan man vara frikostig och gifva bort