Dagens Nyheter – 2 maj 1865, sida 1

Famijeshallei. (Forts. af Jean Yanbaron och (inlerslafs-Jäzarne.) (Forts. från n:r 100) — Mitt beslut, svarade Blanche, hvilken skurkens närvaro och den afsky han ingaf henne förlänat en feberaktig energi; ni känner det redan, och jag kommer aldrig att vika derifrån. Ni kan hålla mig fången här; ni kan låta mig dö af sorg och bekymmer. Ni herrskar öfver min person, liksom bödeln är den lifdömdes herre, men min vilja kan ni, Gud vare lof, icke beherrska. Döda mig om ni vill, men er hustru blir jag aldrig. — Älskade Blanche, hviskade Rodille, ni säger så nu, derför att ni befinner er under inflytande at den siämste bland alla rådgifvare, vreden. Men det är omöjligt att ju icke er själs ögon förr eller senare skola öppnas. Jag skall tåligt afvakta rätta ögonblicket. Jag skall lemna er nödig tid, för att lära er inse att mitt anbud, ur hvarje synpunkt är antagligt, och att den unga, fattiga flickan tänker föga för sig, om hon afslår anbudet af en hederlig mans hand, då denna hand erbjuder henne en förmögenhet. Blanche gjorde en rörelse af afsky och förakt. , — Penuningar, mumlade hon, och beständigt penningar. Kan ni då i er tur, icke lära er inse, att jag hvarken eftersträfvar rikedomen, eller fruktar fattigdomen.