mande ljusskenet, sokt sig vag genom forstugan, försvann han svart i nattvus mörker. p.0.0.6 Ålea jacta est! Liksom Jean Vaubaron sagt, jag skall återfinna mih dotter, så sade ock Paul Mercier, jag skall återfinna mim fästmö. Men iälskaren skulle, liksom fadren, snart nog göra den smärtsamma erfarenheten, att ett sådant företag öfverstiger en menniskas krafter, och att hvar och en, som försöker något sådant, ovilkorligen skall misslyckas, såvida han icke får hjelp af någon mirakulös slump. Under en sömnlös natts långa timmar hade Paul tillräcklig tid att tänka häröfver; och när dagen kom hade han också förlorat allt hopp att utan hjelp återfinna den, hvarom han inte ens visste hvarest hon borde sökas. Paul ansåg sig kunna vara öfvertygad att Blanche icke af fri vilja lemnat doktorns hus, ty, för sådan händelse, hade hon otvifvelaktigt underrä:tat Paul om denna hennes afsigt, och låtit honom veta, hvart hon begaf sig. Således hade hon antingen blifvit enleverad med våld eller genom list lockad utomhus. Paul sökte utfundera de orsaker som möjligenhaf t denna enlevering till följd. Då han icke visste någonting om de penningeförmåner, hvilka den stackars Blanches fångande