Dagens Nyheter – 1 maj 1865, sida 2

-— Ja, nun herre, jug känner och älskar henne. Sedan Paul helt hviskande och darrande uttalat dessa ord, väntade han sig att få se magnetisörer bryta ut i häftig vrede. Men han bedrog sig. Fritz Horner stod några ögonblick tyst och begrundande, derpå sade han med lugn röst, men med cen säkerhet, som öfvertygulsen gifver: — Nu förstår jag tydligt sakernes sammanhang, ni har gifvit mig ordet tillden gåta, som jag sedan i går fåfungt sökt lösa. Unge man, det var icko fiffigt af er, att komma hit och lemna er i mitt våld, ty nu släpper jag er icke, och ni kowmer icke från detta rum, förr än ni låtit mig veta hvart ni fört Blanche. — Hvart jag fört Blanche, svarade Paul, till den grad öfverraskad, att han trodde sig drömma. Hvad i Herrans namn menar ni dermed, herr doktor? — Jag frågar er hvart ni fört denna unga, faderoch moderlösa flicka, hvilken ni säger er älska, och öfver hvilken jag har ovedersägliga rättigheter, svara, och svara straxt! — Blanche är icke mera här, utropade Paul, ni säger att Blanche icke mera är här? Fritz Horner höjde på axlarna. Prat, återtog han, ni vet alltför vil, att hon icke fiunceg, ni som i gär narrade mig härifrån, för att i min frånvaro ostörd kunna bereda er inträde i mitt hus och enlevera min myndling. Paul blef dödsblek, han vred händerna och stora svettdroppar perlade på hans panna. — Min herre, stammade han med bruten stämma, och ett uttryck af djupaste ån