och på detta sätt komma i i besittning ar millioner na; eller skall hon fortfarande neka, och då (eftersom hon icke kan vara mig till någon nytta, utan tvärtom kunde blifva farlig) blir jag väl tvungen, att låta henne försvinna. Den gamla familjebibeln, hvilken möjligen kunde leda någon nyfiken på sanningens spår, kastar jag sedan på elden, och rycker så fram med den öfverlåtelseakt, hvarigenom jag blir den laglige universalarfvingen, såsom varande insatt i Paul Merciers alla rättigheter. Mina planer voro i sanning lika kloka som listigt anlagda. De borde föra mig till målet, såsom det i sjelfva verket också gjort. Jag har alla möjligheter för mig, och ingen enda emot mig. Ifrån detta ögonblick kan jag anse mig hafva spelet vunnet, och, utan öfverdrifven egenkärlek, säga att det gör mig all möjlig heder. Följande afton vid nio-tiden anlände Paul Mercier till den trånga gatan, som gjorde vinkel med Amandiers-gatan. Han hoppade öfver muren, in i trädgården, och skyndade sig fram till den lilla öppuaa platsen, hvilken han, såsom föregående afton, fann tom och öfvergifven. Blanches oförklarliga frånvaro ökade hans ångest. Han antog att den unga flickan måste vara sjuk, kanske farligt; han föreställde sig sin älskade blek och aftärd, utsträckt på dödsbädden och nära att uppgifva den sista sucken, utan att en vänlig hand fanns der, för att sluta hennes ögon. Så snart denna dystra tanke slagit rot i hans hjerna, växte den med förvånande bastighet, och inom få ögonblick hade den antagit proportionen af en oumkullkastlig visshet.