Familjeskatten. (Forts. af Jean Vaniaron och Galtrslafs-Jägarne.) (Forts, från n:r 99) Under det att ynglingen sålunda var ett rof för förtviflans plågor, gnuggade Rodille händerna af glädje lik en man den der är nöjd med den vändning som saker tagit, för hvilka han intresserar sig, och hvilka han leder efter godtycke. — Se så der, ja, sade han, allt går ju förträffligt. Paul Mercier har jag allt fortfarande, i mina nät, och nu är jag dock befriad från hans penning e-pretentioner. Det hade också varit dumt att med hundratusen francs betala det, som man kan få utan att gifva ut en enda sou! andra sidan har jag också Blanche fullkomligt i mitt våld. Det återstår mig således blott att välja den, som bäst kan tjena mina planer. Blanche Vaubaron är utan all tvifvel den verkliga, lagliga arfvingen til de millioner, som, jag vill komma öfver, men skulle hon hon försvinna, så äro Pauls rättigheter ovedersägliga. För alla händelser, och hvad som än må inträffa, kan icke Audrå Besnards ofantliga förmögenhet numera slippa mig ur händerna. i Således: antingen blir Blanche min hustru, och då skall jag, dagen efter brölloppet, framdraga och lätteligen bevisa hennes arfsanspråk