SA EN SA NE AEA Sn AA ng NE AR Bbölisguidsfrel!nueikligen Sanvuel Öde: har till hrr fullmäktige i Riksgäldskontoret ingifvit ansökan om afsked från sitt innehafvande uppdrag. Det är den tredje riksgäldsfullmäktig som inom loppet af ungefär en månad afgår. Musikaliska akademiens minsnesfes? öfver dess under förra året aflidne ledamöter och associger firades i går middag i akademiens lokal inför ett talrikt auditorium, hvaribland akademiens preses, prins Oscar. Festen inleddes med ett minnestal öfver enkefru professorskan Brita Catharina Lidbeck, kammarmusikus E. G. Kolthof och musikdirektören PF. A. Berg, de båda sistnämnde associcer af akademien. Efter att hafva egnat en gärd af saknad och erkänsla åt dessa utöfvande artister, skildrade minnestalaren de bortgångna ledamöter som verkat i vidsträcktare kretsar såsom kompositörer: Andreas Randel, Giacomo Meyerbeer och Otto Lindblad. Minnestalet. skildrade deras lefnad och skaplynne i lyckligt valda ordalag och innehöll många intressanta upplysningar. Det upplästes af akademiens sekreterare professor Cronhamn. Efter talet utfördes at akademiens elever i tre afdelningar kompositioner af de nyss skildrade mästarne. Af Randel gafs hans jubeluvertyr, en af hans hymner för kör och orkester samt en violinkonsert. Af Meyerbeer utfördes en duett ur Profeten af mamsellerna Wideberg och Looström samt Majsång af mamsell Söhrling. Slutligen gåfvos tre af Lindblads körer: Naturen och hjertat, Liten fo gel samt Ur svenska hjertans djup. Ferd. Laub uppträdde i lördags afton på sin första konsert härstädes. Det visade sig af åhörarnes antal att i Stockholm nästan endast de egentliga musici och de största musikkonnässörerna känna Avad Ferd. Laub är. Men det behöfves för en sådan artist endast att en gång låta höra sig för att sedan hafva: att räkna på åhörare snart sagdt i oändlighet. Det ges för närvarande blott två violister par preference i Europa: Laub är den ene, Joachim den andre; hvilkendera af dem som är störst som solist kan icke afgöras, men som qvartettspelare står Laub högre än någon. Sedan vi upplyst om detta förhållande behöfver det knappt sägas att hr Laub skördade ett kolossalt bifall. Efter hvarje nummer blef han framropad två—tre gånger af åhörarne, som icke visste om de voro mest hänförda af noblessen i hans föredrag eller fullkomligheten i det tekniska. Alla de egenskaper som kunna fordras hos en violinspelare af första rangen äro i så hög och så jemnlik grad förenade hos hr Laub, att man icke kan företrädesvis prisa någon serskild sida af hans virtuositet. Hr Anton Doors briljanta och eleganta föredrag på pianot framkallade äfven lifligt bifall. : Sällskapel Litferatwrens väner hade i lördags afton å Södra teatern en dramatisk-musikalisk soirg, bevistad af en så talrik publik som salongen kunde rymma. Programmet upptog en prolog, tre stycken enakts lustspel, En svartsjuk tok, Jag ber tusen gånger om förlåtelse! och Efter en promenad i vagn, samt ett solonummer för harpa. De spelande, alla sällskapets egna medlemmar, beredde publiken stort nöje, och fera af dem öfverraskade verkligen genom sina anlag för scenen. Harpspelaren, äfven tillhörande sällskapet, fick emottagu ett rättvist biENT RR IS SSA väg Pr FAR RT NERON TI ARR RAE