Dagens Nyheter – 29 april 1865, sida 1

ERETAA SERENA KR 20 2 Ob RO BS Ae PSA gaste köld. Jag har ju blott bedt er att vänta. -— Men jag, utropade Paul, jag kan icke vänta. Jag måste hafva mina penningar i afton, eller allra senast i morgon. — Men, min unge vän; hvad ämnar ni då göra med dem, och hvarför är ni så angelägen att få dem i er ego. Jag fruktar att pi har för händer någon dum affär, hvilken Di sedan kan komma att ångra. : — Den saken rör mig ensam, min herre, jag är icke skyldig att göra er räkenskap för mina handlingar. — Deruti har ni fullkomligt rätt, och jag begär icke heller att få veta edra skäl. — Men jag begär att få mina penningar. — Huru många gånger skall jag behöfva upprepa, att det för närvarande är mig omöjligt att villfara er begäran? s — I sanning, utropade Paul, hvars. blod började sjuda öfver, vet ni, att ert uppförande är minst sagdt egendomligt! — I hvad afseende då, min unge vän, i hvad afseende då? frågade Rodille med en sannerligen storartad oförskämdhet. — Ni besticker min godtrogenhet med stora ord, ni förespeglar mig leende och gyldene: utsigter för att förmå mig att ingå på edra planer, men en gång väl i besittning af den handling, som beröfvar mig största delen af en mig lagligen tillkommande egendom, ryggar ni tillbaka för att uppfylla den förbindelse ni genom denna afsägelseakt ik!ädt eder. Ni glömmer sedan bestänidt och högtidligt gifna löften och förebär såsom skäl några lämpna förevändningar, hvarmed icke engång ett