Dagens Nyheter – 29 april 1865, sida 1

TU TH IEESSKEKARRES EVEN ARR TSAR SARAS RN Aat rr rna att ni ju icke kan utbetala några fattiga tusen francs. — Deruti bedrar ni er, min unge vän. Jag eger icke i min hand de några fattiga tusen francs, om hvilka ni talar, som vore det en pris snus. — Men ni har ju creditiver. — Ja, det vill säga, att jag hade, men min bankir har behagat göra cession. Allt förevar sig för att störta mig. Panl hörde berättelsen om dessa oväntade affärsmissöden med stigande förvåning och missnöje. Det föreföll honom tydligt och ovedersägligt att Rodille icke ville uppfylla sina åtagna förbindelser. — Men, min herre, utropade han med upprörd stämma och en djerfhet, som förvånade honom sjelf, det är dock icke jag som sökt upp er, för att erbjuda er, att mot hundratusen francs kontant köpa mina rättigheter till ett af er sjelf till tvåhundradefemtiotusen francs uppskattadt arf. Det är icke jag, som genom enträgna uppmaningar och böner förmått er att gifva ett betyngande löfte. Om affären syntes er dålig, så fanns det ingenting, som tvingade er att afsluta, Nu har den synts er god, och jag har enligt er önskan utan betänkande och föregående tillfredsställande upplysningar, undertecknat afsä gelseakten. Nu, då affären en gång är afslutad, då jag genom mitt undertecknande, lemnat mitt väl i edra händer har ni ingen rättighet att förbålla mig den penningsumma, som enligt vår öfverenskommelse, lagligen tillhör mig. — Också har jag aldrig tänkt att förhålla er den, svarade Rodille med fullkomli