Abraham Lincoln, Förenta Staternas president, var född i Kentucky den 12 Febr. 1809. I barndomen gick han i arbete på fadrens jord, som yngling tjente han på en flodbåt å Mississippi-floden ; om vintrarne arbetade han med yxan i skogen på beting eller för dagspenning. Till skolgång hade han haft föga tid och råd. Så öppnade han bod. Så tjente han i ett krig mot Indianerna. Till vapenkamrat hade han densamme Jefferson Davis, hvilken nu som hans fiende stått i spetsen för sydstaterna. Lincoln blef befordrad till kapten för sitt kompani. Det var en glädje det! I början af 1830-talet fick han anställning som föreståndare för postkontoret i Newsalem. Der började han på egen hand studera juridik. Det dröjde icke länge förrän han var den mest anlitade advokat från nära och fjerran. Hans skicklighet och rykte förskaffade honom plats som representant i staten Illinois lagstiftande församling, och 1847 blef han vald till ledamot af Förenta Staternas kongress. 1856 täflade han med Douglas om presidentvärdigheten, 1860 vann han den, 1864 hedrades han ånyo med detta, det största förtroende som någon i verlden kan erhålla. Han var den förste af slafveriafskaffningspartiet som någonsin blifvit utsedd till styresman öfver Förenta Staterna. Hans utväljande var ock signalen till Sydstatsmännens anfall mot nordstaterna. Lincoln och yankeefolket utkämpade striden, de vunno den — och Lincoln sjelf beseglade segren med sitt blod och sitt lif. Cobden — han som skaffade bröd för billigare pris åt de hvita slafvarne i Europa, och Lincoln -— han som skaffade frihet åt de svarta slafvarne i Amerika, de hafva gått helt nära efter hvarandra hädan. De tårar som två stora folk gjuta öfver deras grafvar må befrukta de frön, som desse begge mensklighetens välgörare utsått, så att friska starka telningar uppstå, fortplantande deras ider till verldens gagn.