Det Napoleonska väldet, tecknadt af Rogeard. Vi afsluta i dag utdraget ur den märkvärdiga boken: les Propos de Labienus: Detta var den man, som sällade sig till Labienus och sade: God dag, Titus! quid Agis, dulcissime, rerum? Hur mår du? Icke alls väl, då kejsarriket mår väl, blef svaret. Åh, du är alltid vid dåligt humör, men jag har några nyheter att berätta dig. Det finns inga nyheter för mig, så länge som Augustus regerar. Nå, jag vet att du har varit förargad i trettio år och att du icke skrattat en enda gång alltsedan triumviratet. Men hör på mina nyheter: Augusti memoi; rer ha nyss utkommit. Och hur länge ha röfvare skrifvit böcker? Alltsedan hederliga män gjort kejsare. Ack, min käre Titus, du tänker då icke läsa dessa memoirer? Jag skall läsa dem, Gallio; men — gråtande af blygdel.: — Och du skall besvara dem? Nej, Gallio, jag vill icke gifva ut någonting i detta ämne; jag vill icke disputera med honom, som har trettio legioner; i ett land, som ej är fritt, bör man förbjuda sig sjelf att röra vid samtidens historia, och kritik iett sådant ämne är omöjlig. Du vill då icke upplysa allmänheten ? Jag vill ej bidraga att bedraga henne; ty i dessa tider kan i sådana ämnen ingenting, som utkommer, vara godt, och ingenting, som är godt, utkomma. Men man försäkrar oss, att kritiken skall vara fri; tyranniet skall gifva litteraturen en veckas helg ... Boken är icke god och kan icke vara det. Om en man är nog brottslig att göra sig till konung oeh nog enfaldig att göra sig till Gud, tror jag att han icke kan ha alla de egenskaper, som erfordras, för att skrifva historia. Du är på förhand viss på, att han hvarken har sundt förstånd eller god tro — hvad återstår då för honom att ha? Han kan hvarken känna sanningen eller säga den, om han kände den. Och hvarföre sätter han sig i sinnet att skrifva historia? En historieskrifvande konung måste börja med att abdikera. Han har ej gjort det, och detta är ett dåligt tecken. Och derföre försvarar han landsförvisningarne och lofordar inkräktningen — ty jag har läst några sidor af boken. Det var naturligt. Och du vill att jag skall kritisera detta verk af okunnighet och lögner, gilladt af två tusen centurioner och rekommenderadt till allmän läsning af veteraner? Kritik? — belägring borde du ha sagt... Nej, jag skall icke skrifva om Augusti memoirer. Folkets tystnad är en lexa för konungarne. Labienus skall gifva Augustus denna lexa. Var utan fruktan; om du önskar kritiker öfver detta stycke kejserlig litteratur, om du önskar vackra anmälningar, skall du få sådana; om du vill ha lärda afhandlingar skall det bli uppsjö på sådana... Augustus är ora 40 Like AREAN ANETTE