Familjeskatten. (Forts. af Jean Vanburov och Gulerslufs-Jä;,arne.) (Forts. från n:r 97) Härigenom gjord fullkomligt hopplös, föll Blanche på knä, sträckte händerna bedjande mot höjden och stammade: — Du, min gode Gu: och Frälsare, jag hoppas blott på Dig... skall Du icke förbarma Dig, och komma till min hjelp? Då Rodille lemnat sitt lilla hus vid Neuilly-vägen, begaf han sig, drifven af en ganska naturlig nyfikenhet till Amandiers-Popincourt-gatan, för att göra ett besök hos doktor Fritz Horner. Han ville veta om hans kompanjon redan visste af Blanches försvinnande, och på hvad mera eller mindre naturligt sätt, han sökte att förklara denna händelse. Ehuru klockan var öfver elfva på aftonen, fann han doktor Horner vaken och ett rof för en häftig sinnesrörelse. — Ah, för fan, utropade han, då han fick se Rodille, ni kommer, som vore ni kallad och hade ni icke kommit hit i afton eller i morgon bittida, så hade jag ovillkorligen skyndat till er. — Jag skulle ha varit förtjust öfver er visit och då, liksom nu, fullkomligt till er tjenst. — Hvad kan ni ha att säga mig, som är så angeläget? — Jo jag ville bedja er, för hvilken in