Dagens Nyheter – 28 april 1865, sida 1

vid hennes ålder tändes lätteligen hjertats låga. — Hon ser ju aldrig någon menniska. — Hur kan ni vara så säker på den saken? Hvem ansvarar er för, att icke någon af edra patienter blifvit kär i Blanche. Han har sedermera utan er vetskap, kanske flerfaldiga gånger smugit sig in i ert hus, och lyckats att göra sig älskad af den unga flickan, någonting som i öfrigt icke borde ha varit synnerligen svårt. — Det har aldrig kunnat falla mig in. — Ah, nu har jag det. Allt låter nu förklara sig, och jag är nästan säker, att saken hänger så tillsammans. — Nå, så förklara er då. — Det hemlighetsfulla brefvet som lemnaces er denna eftermiddag, var tillkommet blott för att locka er bort på ett par timmar, på det den okände, derunder skulle få tid att öfvertala Blanche att följa sig och tillfälle att i all sköns ro föra bort henne. — Föra bort Blanche, utropade magnetisören med förtviflan. Det är således, enligt er åsigt, frågan om en enlevering. — Ja, det tyckes mig klart som dagen. — Men då har jag ju icke mera någon clairvoyante. Jag är ruinerad. — Ni kan så godt säga att vi båda äro ruinerade, då vi båda äro lika intresserade i affären. — Nå så för fan i våld, hvar och en är sig sjelf närmast. Jag tänker på mig sjelf i första hand. I öfrigt tar ni saken så lugnt, att man vore frestad tro, det den icke det. ringaste rörde er.