Dagens Nyheter – 27 april 1865, sida 2

er så hedrande anbud. Sök blow öfverlyga er sjelf att intet motstånd är möjligt, att ni måste underkasta er ert öde; med ett ord att ni icke kommer härifrån, förr än ni lofvat att blifva win hustru! ... Det beror följaktligen af er, och af er ensam, att förkorta tiden för er fångenskap. Och nu, min kära Blanche, lemnar jag er. Man säger att natten gifver råd ; jag hoppas att de hvilka den skall gifva er måtte vara goda, och att ni skall vara nog klok att höra och lyda dem. Rodille lemnade rummet, och Blanche hörde huru han stängde dörren i dubbelt låg. Då hon sålunda blifvit befriad från sin förföljares förhatliga närvaro, kunde Blanche fritt öfverlemna sig åt sin häftiga smärta; också följde nu på den fullkomliga nedslagenhet, hvarför hon förut varit ett rof, en högst våldsam kris. Det olyckliga barnet trodde sig utan hopp förlorad, fången för all tid, I sjelfva verket kunde hon ock anse sig dömd till döden, ty hon ville hellre offra sitt lif, än svika Paul och gifta sig med en man som hon afskydde. Och detta var dock icke allt. Till denna ytterliga förtviflan fogade sig en djup och ganska naturlig fruktan. Blanche kände sig rädd i detta enstaka, öfvergifna och tysta hus, der hon befann sig i sin fiendes våld. Detta rum med sina mörka väggar, illa upplyst af en enda ljuslåga, förekom henne, som vore det ett illbåll för mystieka väsen. Hon vintade sig hvarje ögonblick att få se dörrarne öppnas ch derigenom insväfva fasaväckande skepnader. Vatten förflöt sålunda. Blanche föll icke ett