Dagens Nyheter – 27 april 1865, sida 2

SEE EEESEEE SES RNRA RSA Rn ögonblick på den tanken, att kasta Big på sängen för att njuta någon hvila. Hon grep: af en dyster aning, hvilken sade henne att hon aldrig skulle uppvakna, om hon lade sig ned att sofva i detta hus. Ändtligen kommo de första strålarne a den inbrytande dagen och skingrade skuggorna och de dem åtföljande förfärliga Bynerna. Blanche kände sig härvid visserligen icke lugnad, men hennes oro antog dock en annan mindre fantastisk karakter. Vi hafva redan sett att de åt Neuilly-vägen vettande fönsterna voro stängda med innan-. luckor, säkra bommar och riglar. På motsatta väggen af rummet fanns också ett fönster, hvarigenom dagen trängde in, men tjocka och täta jerngaller gjorde det omöjligt att derigenom bereda sig någon utväg till flykt, Så snart de första dagsstrålarne bröto in, skyndade sig den unga flickan, färdig att våga allt, äfven det allra äfventyrligaste försök, för att undkomma, och hysande förhoppning att göra sig bemärkt, fram till detta fönster. Hon fann sig fullkomligt bedragen i sina förhoppningar. De omtalade jerngallren före, tedde, å sin sida, ett oöfvervinnerligt hinder, och fönstret befanns vetta åt en öppen, af höga murar omgifven plats, så vidsträckt, att den unga flickans späda röst, äfven förutsatt öfvermensklig ansträngning, omöjligen kunde tränga fram till de närmast belägna menniskobonringarne. (Forts.)