Dagens Nyheter – 26 april 1865, sida 3

gar att följa henne. Hon frågade honom helt lakoniskt: — Åt hvad håll? -Jag har ett åkdon, svarade Rodille, i det han öppnade vagnsdörren, var så god och stig upp. Blanche yttrade sin glädje. — På så sätt komma vi förr fram, sade hon. — Hvart skall jag köra? frågade kusken, då Rodille stod i beredskap att stiga upp i vagnen. — Etoile-barriegren. — Millioner .dj—-r, mumlade körsvännen.. — Och friska tag, afbröt Rodille, 5 francs i drickspengar. — Det kan så vara, återtog kusken, hvilken vid tanken på de rundliga drickspengarna, glömde bort den för hästarne besvärliga långa vägen. — Huru länge kan det dröja, innan vi äro hos honom? frågade Blanche. — Nära nog en timma, svarade Rodille, — Så länge, min Gud, så länge, — Ja,, hvad vill ni, stackars barn? jag bor så långt från all ära och redlighet som man brukar säga, — Är ni åtminstone säker att han icke blifvit sämre under er bortovaro. — Hvad det angår, kan ni vara fullkomligt lugn. — Är det säkert? — Jag ansvarar derför. Blanche kastade sig tillbaka i ett af vagnshörnen och ställde icke vidare någon fråga till sitt sällskap.