Dagens Nyheter – 26 april 1865, sida 1

turligtvis behållit en dubbelnyckel för egen räkning. Han öppnade porten och gick in i trädgården, men i stället för att taga raka vägen till paviljongen vek han åt sidan och sökte sig fram till den af Paul Mercier omtalade lilla öppna platsen, der ban trodde sig vara säker att träffa Blanche. Kommen på platsen stannade han, lyssnade och sökte genomtränga nattens dunkel. Han förnam ljudet af en flämtande andhämtning, och hans ögon, hvilka så småningom vänjt sig vid mörkret, upptäckte de obestämda konturerna af en mensklig varelse, hvilken häftigt rusade upp, färdig att fly undan. XXV. Blanche och Rodille. Detta ingick icke i Rodilles planer. Att den unga flickan var der, kunde han icke betvifla; men om hon blef skrämd och flydde . utan att vilja höra någonting, om hon hunne undan till paviljongen och stängde in sig i sitt rum, huru då upphinna och förmå henne att lyssna till det ban hade att säga? Allt detta sade sig Rodille i ett enda ögonblick, och öfvertygad att han icke hade någon tid att förlora, hviskade han med låg, nästan ohörbar stämma: — Är det ni, Blanche? Vaubarons dotter, uppskrämd af det buller hon hört, och; hvilket inte kom från det