Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 3

mv Um———-ÄX LV LV———O OL i nen Ännu kan jag icke ge er några glada nyheter, det vore förbastadt, men jag kan bedja er hoppas, och hoppas mycket. — Hur har saken atlupit? stammade den unge mannen, som kände hopp och glädje återfödas i sitt hjerta— Jag har besökt den högt uppsatte tjenstemaunen, med hvilken jag är personligen nära lierad. Han emottog mig, såsom alltid, högst artigt och sade att det skulle vara honom ett verkligt nöje, om jag kom för att begära någon tjenst af honom: — Ja, men det der börjar ju alldeles förträffligt, afbröt Paul. Nåväl, ni berättade honom sakens sammanhang? — Naturligtvis, och dervid fästade jag mig Synnerligen vid edra personliga förtjenster och den aktning, det intresse Di Var värd att ingifva. Han förstod mycket Väl den synnerliga vigt oi fästade vid den gamla bibeln, hvilken visserligen utan egentligt Yttre värde, nu befann sig i er vård såsom anförtrodt gods, så mycket mera som ett ungt charmant fruntimmers hela framtida väl möjligen berodde deraf. Nog af, han har i min närvaro utdeJat nödiga befallningar; han sade med denna bestämda herrskarton, som ej tål invävdningar: Jag vill, hör ni, iag vill att man återfioner denna bok. Den af verkets tjenstemän, som lyckas upptäcka den, kan räkna på min personliga bevågenhet. När en chef talar så, blir de underordnades nit gränslöst. Nog af, redan i detta ögonblick hafva efterspaningarna börjat, och ni kan vara öfvertygad, min käre Paul, att de ledas af miästarhand (Forts.)