Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 3

Den faderoch moderlöse ynglingen drog sig tillbaka lugnad, eller åtminstone något tröstad genom de löften och till utseendet positiva tillförsäkringar, den gemena skurken gifvit honom. Då Rodille åtog sig att göra anmälningen hos polisprefekten, handlade han, såsom alltid, med klok beräkning. Härigenom försatte han nemligen Paul i fullkomlig overksamhet, och hindrade honom att hos vederbörande framställa någon klagan, eller begära någon undersökning. Så snart Laridons f. d. kompanjon blef ensam, stängde han in sig i sitt kabinett och undersökte med största noggrannhet första sidan i den stulna bibeln. Resultatet häraf blef, att han ansåg på ett bestämdt och odisputabelt sätt bevisadt, att Blanche Vaubaron, Martha Besnards dotter, och följaktligen baron de Virivilles nigce, var den närmaste arfvingen till denne millionärs efterlemnade förmögenhet. Under dessa omständigheter blefvo Paul Merciers rättigheter reducerade till noll och intet värde; men om den unga flickan genom någon oförutsedd händelse skulle försvinna, så återtog denne sin ställning, såsom den ende berättigade arfvingen. — De äro således tvenne, mumlade Rodille. Den ene har jag redan i mina garn, och snart skall jag äfven fånga den andra. I en icke synnerligt aflägsen framtid skall jag bestämma, af hvilkendera jag bör begagna mig. Vår skurk tog ur en låda i skrifbordet fram och genomläste den i fullkomligast lagliga form uppsatta handling, hvarigenom han,