Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 2

tagande, för Guds skull, hvad fattas er, min käre vän? Har det händt er någon olycka? — Man har bestulit mig! Hör ni, förstår ni, man har bestulit mig! — suckade den unge mannen med döende stämma. — Nej, hvad säger ni! År det möjligt? Och hvad har man då tagit? — Allt hvad jag egde dyrbart. — Edra pengar? edra kläder? — Ah, det skulle ha bekymrat mig. Meu man har tagit hvad mera är: Blanches bibel — Skadan är väl icke så stor, som ni tyckes betrakta den, sade Rodille lugnande; en gammal bok utan värde. — Utan värde? Du gode Gud, huru kap man så tala, utropade Paul i förtviflan. Om jag egde alla jordens skatter, skulle jag med glädje offra dem, för att återfå denna bok. — Ja, hvad vill ni, jag är icke kär jag, och derföre betraktar jag sakerna, såsom de böra, med lugn. — Derför att ni har ett stenhjerta; derför att ingenting kan röra er. Min belägenhet, hvad frågar ni efter den? Ni kan icke eng fatta den. Hvad skall det väl bli af mig. Blanche skall förakta mig, då jag icke bättre kunnat förvara hennes dyrbaraste egendom. Hvad skall jag svara då hon återfordrar sin familjebibel, denna bok af hvilken kanske hela hennes framtid berodde. Skall jag väl kunna säga att jag låtit stjäla ifrån mig hennes skatt? Hon skall fråntaga mig sin kärlek, bon skall förakta och förbanna mig, samt jaga mig ur sin åsyn. Ack, jag olycklige! Paul dolde ansigtet i sina bänder och började bitterligen gråta. Rodille sökte trösta