Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 2

Sätt att profva godheten hos frön. Att väga fröet är oftast det bästa medel för att öfvertyga sig om, huruvida fröet duger eller icke. Ju tyngre fröet är, desto flera oljedelar imnnehåller det, och desto större groningskraft har det. Friskt och grobart frö sjunker af sin tyngd till botten, när det lägges i vatten, hvaremot gammalt och förlegadt simmar ofvanpå. Men dessa kännemärken hålla dock icke streck med frösorter, som äro besatta med hår eller stora vingar. Många frösorters duglighet kan man känna på deras lukt, såsom morötter, persilja, selleri. Äfven kan man känna en del fröns duglighet af färgen. Det säkraste sätt att pröfva frö är dock följande: man lägger något frö i en linnelapp och sammanknyter den med ett stycke segelgarn; derpå lägger man lappen med fröna under 24 timmars tid i vatten och nedlägger den sedan i jord i en blomkruka, likväl icke djupare, än att litet af lappen är synligt. Krukan sättes nu på en varm kakelugn, eller annan varm plats, hvarest man låter den stå i 4 dagar, men man får icke glömma att vattna tillräckligt ofta. Efter denna tids förlopp upptagar man lappen för att se efter, hur mycket af fröet grott, och visar det sig då, om antingen allt, eller blott hälften, en tredjedel 0. s. v. har grott. På detta sätt kan man långt säkrare utröna, om och i hvad mån fröet är grobart, än genom att så omedelbart i jorden. Frö af lök, purjo, selleri, persilja, som ligger flera veckor i jorden under vanliga förhållanden, innan det gror, blötes 48 timmar, och om fröet, då man första gången ser efter, icke alls skulle börjat gro, så nedlägger man det igen och undersöker det ånyo om några dagar. Äfven pröfvar man frö derigenom, att man mot ett blankt jern eller dylikt, med nageln eller annat föremål sönderklämmer fröet. Visar det sig då oljigt, är det säkert bevis på att fröet är dugligt. Morötter, sparrisfrö, fruktkärnor och flera sådana, som innehålla olja, kunna således pröfvas. . (Landtbr.-akad. tidskr.