Familjeskatten. (Forts. af Jeau Vaubarva och Galerslafs-Jägarne.) (Forts, från n:r 94.) — Skulle han misstänka någonting? frågade han sig med verklig oro. Han lät dock icke märka sin sinnesrörelse, utan svarade med fullkomligaste lugn: — Ja visst söker jag dem. Jag har sökt kring hela verlden, ni vet det lika väl som jag. Skulle ni, min käre Paul, af en händelse ha haft bättre tur än jag? — Ni nämnde ordet händelse, och en händelse är det ock, att jag gjort en upptäckt, hvars värde dock ännu är tvifvel underkastad. — Ni är emellertid på spåren? —Ja, min herre. — Har ni fått reda på någon slägting? iminstone har jag fått reda på en Besnard. — Och hur kan det komma sig att denne Besnard icke svarat på de itidningarne intagna uppmaningarne? — Jo, det är ganska lätt förklaradt. Den person, hvarom här är frågan, är en ung faderoch moderlös flicka, som aldrig någonsin hört talas om ifrågavarande uppmaning. — En ung flicka säger ni? — Ja, min herre. — Öch hon hette Besnard? — Nej, men hennes mor hette så. — Och hvad hette hennes far?