Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 1

MOI SS 5 kypargossarna, gick han ut till Paul och till-ropade henom: — Nå, låtom oss nu gå till bords! — Men, min herre, jag har ännu icke slutat. — Nå, så får ni sluta i morgon, en god middag låter ej vänta på sig. Rodille hade slagit stort på; måltiden var läcker. De båda bordskamraterna togo plats midt. emot. hvarandra, och Paul, som. icke var besvärad af någon ötverflödande frukost, gjorde heder åt Vefurs kök. — Om ni tycker som jag, min. unge vän, sade Rodille,, under det han flitigt häldde i Pauls .glag, så. uppskjuta vi de allvarsikmma affärerna, hvilka fordra en odelad uppinärksamhet, tills vi slutat vår måltid, och iifverlemna oss nu helt och hållet åt bordets njutningar. — Min herre, svarade den, unge mannen, jag är fullkomligt af er åsigt. Nykter af vana, och ännu mera af nödvändighet, då han ända sedan sin. barndom knappt nog någonsin smakat annat än vatten, var Paul föga beredd att nålla ståvid root de fulla glas, hvilka Rodille oupphörligen hällde i, och hvilka Paul lika ofta, utan misstro tömde. Redan efter första buteljen befann sig Paul, utan att vara öfverlastad, i detta tillstånd af sällhet, då tilloch med den försigtigaste kan glömma sig ända derhän, att anförtro sina hernligaste tankar till den förstkommande, ja till och me d åt en afgjord ovän, Spelande rollen af den mest upprigtige och tillgifne vän, be gagnade. sig Rodille så skickligt af detta Pax ds tillstånd, att han, utan