Dagens Nyheter – 24 april 1865, sida 3

rigt löper han i ifrågavarande affir betydligt mycket större risk än jag. — Hr Rodille är doktorns vän, var derföre på er vakt. Paul, älskade Paul, var försigtig. Kom ihåg att vår framtid, vår lycka beror deraf. De båda ungas samtal forttor ännu en timma. Derpå skiljdes de åt, sedan de kommit öfverens att råkas tvenne dagar derefter, vid samma tid och på samma ställe. Likgom för att komma in, betjenade sig Paul af den gamla lindens grenar för att bereda sig utväg ur trädgården. Så snart han åter befann sig hemma på sin vindskammare, tände han den lilla nattlampan, och började vid dess matta sken med vördnadsfull ömhet mönstra bandet på den gamla Vaubaronska bibeln, hvilken Blanche lemnat i hans förvar, och hvars blad hon så ofta fuktat med sina tårar. Paul var icke synnerligen hemmastadd i beraldiken ; också fiste han föga uppmärksamhet vid det å en silfverplåt på bibelns ena perm, graverade ridcerliga vapnet. — Sedan han betraktat bokens yttre utstyrsel ville han ock lära känna dess inuchåll. — Han knäppte derföre upp de massiva silfverspännena, öppnade bibeln och började läsa det hvita, eller rättare gulnade blad, der medlemmarnes af Vaubaronska familjer födelse-, förmiälningeoch dödsdata voro antecknade. Detta sorts stamträd fick i Pauls ögon en synnerligt stor betydelse, då han upptäckte att Blanches. namn fanns inskrifvet nederst på sidan, och att hennes födelsedag stod tydligen angifven. Sedan två, tre dagar hade han Hera än en gånz med bekymmer frågat sig, huru