Dagens Nyheter – 24 april 1865, sida 2

— Jag vet ett medel att sätta den i säkerhet för hvarje förföljelse och hvarje skada. — Nå, så säg mig det! — Det är att lemna den i min värd... Vill ni göra det? — Ack, jag begär inte bättre. Om den är hos mig eller hos er, det kommer ju numera ungefär på eft ut... är det icke så? Då jag skall blifva cr hustru, så skola vi ju ha allting gemensamt. — Nu så git mig då den dyrbara skatten, och ni behöfver icke vidare frukta att något ondt skall vederfaras den. Blanche steg upp och försvann i natteog skuggor. Efter några ögonblicks förlopp kom hon tillbaka och lade den gamla bibeln i händerna på Paul, hvilken med vördnad kysste densamma. — Jag spår, sade han derpå, att för denna heliga bok hysa lika mycken ömhet och vördnad som ni sjelf. I öfrigt skall ni icke länge behöfva sakna den, ty ni kan och får icke stanna i detta hus. — Och hvem skall föra mig härifrån? — Jag. — Hvart vill ni då föra mig? — Till någon säker tillflyktsort, der ni i lugn kan afvakta tidpunkten för vår snara förening. Jag förtror mig i er vård, Paul, och mitt förtroende är blindt och grinslöst. Jag tillerkänner er full rättighet att leda mig. Befoll hvad jag skall göra, och jag gör det; sig mig hvart jag skall gå, och jag gär. Jag fruktar dock att hinder skola möta. — Men jag fruktar inga hinder.