Dagens Nyheter – 24 april 1865, sida 1

— WNSåsom man älskar den, ät hvilken man gifvit sitt hela hjerta, sin hela själ; såsom man älskar den at hvilken man vill göra sin följeslagerska genom lifvet, den med hvilken man vill dela allt i lust och nöd, i löjen som i tårar! Blanche, så är det, jag älskar er. Det är icke en bror, som talar till er, det är en älskare . . . Blanche, vill ni bli min hustru? — Er hustru, svarade den unga fickan, är det väl möjligt att jag skulle kunna blifva er hustru, Paul? -— Ja visst kan ni blifya det, om ni blott samtycker! — Det är visst icke från mig, som hindren skulle komma. -— Från hvem skulle de då komma? --Från doktorn. — Doktorn är hvarken er far, er slägting eller förmyndare. Hans rättigheter öfver er äro således af noll och intet värde, och ni är fullkomligt herre att sjelf bestämma öfver ert hjerta och er hand... Blanche, jag frågar er ännu en gång, jag frågar er på mina knän, detta hjerta, denna band vill ni gifva dem åt mig? M — Hjertat tillhör er redan, stammade den unga fickan med oskuldsfull naivetå. Jag kan icke lika skickligt som mni definiera min ömhet, men ett vet jag; och det är, att jag älskar er så högt, som man någonsin kan älska. — Och er hand? — Hvilar den icke i er? .. . och ser det ut, som ville jag taga den derifrån?