Dagens Nyheter – 22 april 1865, sida 2

fann sig på en liten öppen plats, der han fann den unga flickan sittande på en förfallen grässoffa. Då Blanche bakom sig hörde bullret af en karls steg, spratt hon till och reste sig för att fly undan, lik en skrämd gazelle, men innan hon aflägsnade sig vände hon dock hufvudet och igenkände vid första ögonkastet sin vän, den faderoch moderlöse ynglingen. Uttrycket i hennes ansigte förändrade sig ögonblickligen ; ett småleende krusade hennes läppar och i det hon räckte handen åt Paul, sade hon med en röst, darrande af glädje och rörelse: — Min vän, hvad jag är glad att återse er. Jag började frukta att vi voro skilda för evigt. Paul fattade med hänförelse den lilla hand som räcktes honom, och tryckte den ömt i sina, men på samma gång kände han en förfärlig ångest bemäktiga sig hans hjerta. Han hade icke bedragit sig. Den unga flickans ansigte bar spår af tårar; ögonlocken voro röda och svullna. Blanche hade gråtit, och gråtit mycket. XX.