Dagens Nyheter – 22 april 1865, sida 2

er förra bostad vid boulevard du Temple, utan att veta hvart ni tagit vägen, utan att kunna vara säker att någonsin återfinna er, trodde jag att jag skulle bli tokig at förtviflan. — Det ser ut, som hade doktorn vigtiga skäl för att önska, det vår nuvarande bostad förblir okänd för hela verlden, återtog den unga flickan. Vet han af att ni är här? — Ja, mamsell; jag hade ett uppdrag till honom och har alldeles nyss talat vid honom. Under det Paul sade detta riktade han ögonen på paviljongen. Det förekom honom, som upptäckte han genom de åldriga, dunkla fönsterrutorna i ett af rummen på nedra botten, Fritz Horners bleka och dystra anlete. Han greps af fruktan och sade till sig sjelf: — Om doktor Horner ser mig tillsammaus med Blanche, då kan allt vara förloradt. Han skall misstänka min kärlek och följaktligen stänga dörren för mig. — Blanche, fortfor han litligt, men med dämpad stämma, såsom fruktade han att något ogrannlaga vittne kunde höra dem, Fritz Horver stär vid fönstret och hans blickar söka att tringa genom det löfhvalf som skiljer oss från honom. Jag måste derför skynda mig härifrån, och likväl hade jag så mycket att säga er, så många frågor att göra er och så mycket nytt att berätta. Kan ni i afton lemna paviljongen och komma hit i trädgården? — Det tror jag visst, svarade den unga flickan. Ingen frågar efter mig och jag hålles på intet vis fången. — I så fall, infion er i afton kl. 9 på