Dagens Nyheter – 21 april 1865, sida 3

lorade i samma ögonblick, som han lemnade Rodilles tjenst. Han skyndade sig derför att svara: — Så länge jag kan vara er till någon nytta, kan ni tryggt räkna på mig. — Tack, min vän, tack. Ni är en bra gosse och, jag upprepar det, jag är lika glad öfver den lyckliga förändring er ställning undergått, som gällde det mig sjelf. — Inte ett ord till kamraterna om allt det här, ni förstår ? — Jag skall vara tyst, som muren. Då Paul lemnade Rodilles kabinett vacklade och :raglade han lik en drucken. För första gången 1 sitt lif hade han guld i sina fickor; för första gången såg han framtiden, hittills dyster och :molnhöljd, i de gladaste och ljusaste färger. Under detta verkliga kaos at känslor och tankar, förmingkades icke ynglingens kärlek till Vaubarons dotter; den tvärtom tilltog, strålande och belysande allt det öfriga. Pauls öfverdrifna blyghet försvann och lemnade plats för en betydlig tilltagsenhet; åtminstone trodde han så sjelf. När jag nästa gång ser Blanche, sade han, skall jag ega mod att falla till hennes fötter. Jag skall vågå säga huru högt jag älskar heune, och att jag icke.kan lefva längre, så vida hon icke vill taga emot mitt lif, min förmögenhet och mitt namn. Fritz Horners inflyttning i den öde pavillonen vid Amandiers-Copincourt-gatan hade egt rum trenne dagar, före den scen vi nyss beskrifvit. Paul visste icke att doktorn lemnat gin