Dagens Nyheter – 21 april 1865, sida 3

sin följeslagerska, sin älskade maka iuför Gud och menniskor. I utbyte mot sådana förhoppningar, mot en så strålande framtid, skulle Paul, om Rodille begärt det, med fröjd gjutit allt sitt blod; han tecknade derföre med glädje under. — Bravo min gosse, utropade den sluge skurken, så godt han kunde döljande sin glädje, i det han lade in det med den faderoch moderlöse ynglingens namnteckning försedda papperet i en låda. Bravo, nu är ni rik karl. — Ja det vill säga, att jag blir det snart. — Ni är det redan. Ifrån och med detta ögonblick eger ni 100,000 francs; men, då formaliteterna vid inregistreringen sannolikt komma att draga några dagar ut på tiden, och då ni redan alltför länge lefvat ett försakande lif, ber jag er emottaga dessa 100 louisdorer. Det är en liten afbetalning på den betydliga summa, som jag inom kort skall hafva glädjen att lemna er. Under det han sade detta, tog Rodille ur en af sina fickor upp en rulle guld, och lade den i Paul Merciers hand. — Se så, nu är den affären afgjord, fortfor Rodille. Det återstår oss nu att tala om en annan affär, hvilken, ehuru väl icke af samma betydenhet, dock icke saknar intresse. Er förmögenhet kallar er till en lysande framtid; ni kan icke, det finner jag ganska naturligt och rätt, bibehålla er plats hos mig. Kan jag hoppas, att ni det oaktadt, under ännu några veckors förlopp ville lemna mig ert upplysta biträde. Paul erinrade sig att alla tillfällen att träffa tillsammans med Blanche skulle gå för