Dagens Nyheter – 21 april 1865, sida 2

ångt ifrån lysande. Döm sjelf. Jag förtjenar hos er mera än jag någonsin förr förtjenat. Jag har här en månadtlig lön af sextio francs, hvilket. pr år utgör sjuhundratjugo francs. Min lilla vindskammare kostar mig etthundratjugo francs, återstå således sexhundra för att bekosta kläder, skodon och tvätt, samt förtäring under trehundrasextiofem dagar. Det är visserligen sannt att jag sällan äter mig mätt, och att jag är mera än tarfligt klädd. Nog af, Jag beklagar mig icke; mången skulle dock såsom fattigdom betrakta mitt relativa välstånd. — Ack ja! det är dessvärre så. — I öfrigt nöjer jag mig med det, som den gode Guden gifvit mig, men nog är det förlåtligt, om jag någongång är dyster till ginnes. — Har ni aldrig föreställt er, att er arbetsamhet, era förtjenster, er förnöjsamhet skulle få sin belöning och ni slutligen skulle komma er fram i verlden. — Om jag det trott, hade jag ju tänkt som en galning, eller, rättare sagdt, ett dumhufvud. Med aldrig så mycket arbete kan jag ingenstädes komma. Det är visserligen sannt att jag har både grundliga och vidtomfattande kunskaper i juridiken, men af brist på behöfliga inskrifoingspengar har jag aldrig kunnat taga någon akademisk examen. Jag är således hvarken licentiat, doktor eller ens simpel advokat. Jag är ingenting och kan heller ingenting bli. — Ni ser framtiden i alldeles för wörka färger. — Jag ser den, sådan den är.