skulle kunna orsaka er en förtidig glädje, och jag vill icke invagga er i förhoppningar, hvilka sedermera möjligen skulle svikas. — Min Gud, utropade den unge mannen, jag må väl ej hotas af någon ny olycka? — På intet vis. Om er nuvarande ställning, såsom jag har skäl att förmoda, skulle undergå någon förändring, så blir den,ihvarje fall lycklig. Var derför fullkomligt lugn Ann — Nej, ty ett oförsigtigt meddelande, och afvakta tiden. Om två dagar får ni ju veta allt. Vänd nu åter till arbetsrummet. Paul, sålunda afskedad, drog sig tillbaka, nyfiken att veta hvaruti den omtalade lyckliga förändringen i hans låga och osäkra ställning kunde bestå. Då Rodille begärde tvenne dagars anstånd, skedde detta blott för att skaffa sig behöflig tid, att förbereda den lilla komedi, som han ernade spela, för att lättare få Paul Mercier att ingå på affären, och för att sjelf kunna betinga sig de möjligast största förmåner. Två dagar derefter, omkring klockan tu på middagen, lät han kalla den faderoch moderlöse ynglingen. På samma gång gaf han befallning att ingen, eho det vara månde, fick komma in, och derpå stängde han in sig i sitt kabinett med Blanches blyge älskare. — Sätt er der, midt emot mig, och låtom oss språka, sade han till Paul. Ingenting hindrar mig numera att tillfredsställa er naturliga otålighet och er lätt förklarliga nyfikenhet. Den unge mannen tog plats midt emot den eländige skurken, hvilken smålog mot honom, och hvars rörliga ansigte i detta ögon