Icke mindre uppseende väckte det när inom skånska dragonregementet den tredje eller fjerde ryttmästaren nedifrån, men nionde eller tionde uppifrån, hr Sjökrona, hoppade öfver så många upp till öfverstelöjtnant och förste major. Dessförinnan hade gracen varit erbjuden åt en ryttmästare (von Geijer) som innehade ett par steg framför ryttmästar Sjökrona, men han hade afböjt propositionen om att förbigå kamrater. Nå så fins det väl någon annan då, hade vederbörande tröstat sig med — och det fans. Man erinrades om alla dessa händelser, då man i förra veckan erfor ännu ett sådant fall, i det att 6:te kaptenen vid Westmanlands regemente frih. Fleming flyttades framom 5 kamrater upp till 3:dje major 1 regementet. Men under det att militärer äro högst missnöjda med dessa befordringar såsom kränkande deras intressen, förnimmes det icke att förbigåendena varit egnade att skada regemenlenas intresse, om de också icke i alla de anförda fallen varit egnade att gagna detta i någon mån mera in ett reglementsenligt befordringssystem.