iseforar ingssystemet inom armeen har ånyo kommit på tal inom de militära kretsarne. De ha aldrig varit nöjda dermed, emedan det ofta gör afvikelser från gällande reglementens föreskrift om att tur och anciennitet skola följas, der icke den som står i tur är alldeles oskicklig att vinna befordran; men de hafva varit synnerligen missnöjda scdan nuvarande krigsminister kom till portföljen. Denne krigsminister började med att öfverraska Jönköpings regemente med en vildfremmande officer, frih. Leuhusen, hvilken kom som från höjden och föll ned på regementet såsom öfverstlöjtnant och förste major, med förbigående af en hel mängd af regementets egna majorer och kaptener. Samma dag blef kapte n C. A. Ufexla utnämnd till titulärmajor i Svea lifgarde, med förbigående af äldre kamrater. Man drog af denna upphöjelse slutsatsen att det var meningen att vid första tillfälle gifva major Uggla andra majorsplatsen i regementet, eburu det icke skulle kunnat ske utan förbigående af äldre kamrater. Men när andra majorsplatsen blef ledig gafs den åt kapten Björnstjerna, som dermed gjorde ett hopp både öfver den två år förut förbi andra befordrade major Uggla och öfver flere kaptener. Svea gardes officerskår gaf tillkänna sin åsigt om rättvisan af major Björnstjernas befordran genom att tillställa en middag — för den förbigångne major Uggla. Den enda skål som dracks gällde denne, men icke major Björnstjerna.