Dagens Nyheter – 21 april 1865, sida 1

blick antog ett uttryck af verkligt rörande godmodighet. -—Ni har förtroende för mig, icke sannt, min käre Paul? återtog Rodille. — Oinskränkt förtroende. Ni har beständigt varit god mot mig och jag vet dessutom att ni är en ärans man. -— Det gör mig bjerligt glad att höra er tala så. Å min sida har jag också beständigt hyst mycken tillgifvenhet och verklig aktning för er, och det har kommit sig deraf, att jag har i er haft tillfälle att uppskatta flera, lika sanna som ovanligt goda egenskaper, såsom ädel öppenhjertighet och mod, ett godt hufvud och godt förstånd, utmärkta kunskaper och mycken arbetsamhet. h, min herre, ni är alltför god, ni gör mig sannerligen förlägen. — Jag säger aldrig annat än hvad jag tänker, och jag brukar sällan bedraga mig i mina omdömen. Åh, jag har noga studerat er, och känner er bättre än ni tror, såsom bevis derpå, att ingenting undfaller mig, har jag t. ex. observerat en hos er inneboende betydlig fond af svårmodighet. Har jag misstagit mig? — Nej, deruti har pi icke misstagit er. -— Ni är således svårmodig af naturen. — Säg snarare att jag blifvit det. — Hvaraf? — Till följe af de otaliga pröfningar, som jag måst undergå, allt sedan jag kom till verlden, och de oupphörliga hinder, som beständigt mött mig på min bana. — Har ni aldrig varit lycklig? — Aldrig. Faderoch moderlös redan i vaggan, uppfostrad af den offentliga välgören