förhand öfvertygad, så kunna de åtminstone icke skada. Han ringde. Dörren öppnades och Paul Mercier, hvilken, såsom vi veta, tjenstgjorde som förste kopist, inträdde i kabinettet. Rodille lemnade honom annonsen och sade: — Skaffa mig fyra afskrifter häraf, och bär dem till Monitören, Journal des Dåebats, Constitutionnel och Gazette de France. Se här är penningar. Laga att annonsen kommer in med allra första. — Skullske, svarade Paul, och gick ut, utan att kasta ögonen på papperet. Efter ett ögonblick kom han tillbaka med ett leende på läpparne. — Hvad är på färde? frågade Rodille. — Jag ber om föriåtelse, svarade Paul blygt, men. jag trodde icke att det kunde vara er mening att drifva skämtet längre. — Hvad för skämt? — Det här. Paul pekade på annonsen, hvilken han ännu höll i handen. — För millioner djeflar, vill ni vara så god och förklara er, ropade Rodille med otålighet; jag förstår er icke. — Herre min Gud, återtog Paul, aldrig kan det vara ert fulla allvar att föra in den här notisen i tidningarne. Rodille började tro, att hans skrifvare blifvit tokig. Å — Hvad skulle ni ha för skäl att tro, att det icke är mitt fulla allvar. — Det bästa skäl i verlden.: — Hvilket då? — Ni känner det lika väl, som jag sjelf.