Dagens Nyheter – 20 april 1865, sida 3

— Föreställ er nu att jag icke känner det, och svara; hvaruti består detta skäl? — Det består deruti, att den unge man, om hvilken ni begär upplysningen, icke är någon annan, än... — Nå! — Än jag. XVI I En oväntad upptäckt. Sällan, om någonsin, hade Rodille blifvit så . bestört, som öfver Pauls oförmodade svar. Han kunde icke tro sina öron. Under några ögonblicks förlopp satt han stum af häpnad. Snart återvann han dock sin sjelfbeherrskning. — Turen är nu hos mig, sade han med sträng ton, att fråga, om ni behagar skämta. — Skämta med er, utropade Paul; jag ber er vara öfvertygad, att jag icke kan glömma mig ända derhän. — Ni talar således allvarsamt. — Fullkomligt, min herre. — Nå, jag vill visserligen förmoda att ni tror hvad ni säger, men jag vill också hålla hundratusen mot ett att ni misstar er och låtit förleda er af någon skenbar namn!ikhet. — Något misstag är icke möjligt, och jag är dessutom beredd att bevisa, hvad jag sagt. — Ni vidhåller således, att ni är son af Louis-Antoine Mercier? — Och hans hustru, Denise-Desirge Clment; ja, min herre, det gör jag. Sjelf heter: